Frida Selander stämmer in Sara

Händelser och energier far genom människor som små trådar. När de hamnar i samma rum viras de ihop till en tjock fläta. Det hände på Västerbottensteatern när vi gjorde Sara, Sara, Sara! En tramporgel står och väntar på mig i ett stilla duggregn. Den vill vara med. Jag bara trampar, den börjar andas. Åker till Missenträsk och bor i Sara Lidmans hus. Trä, enkelhet, stenar, järn och ett kvist-öga. Myren och långkjolade granar. Spelar in alltihop. Golvet som knakar, bibeln som bläddrar, koskällornas pinglande, diket som rinner, den rasslande kedjan i laggårn. Gneket från lädret i en bjällerkrage. Som en gång burits av Hästen och fått skåda världen utanför byn. Köksklockans och alla andra små klockors tickande. Sara sa: "Blir det absolut tyst, så kan jag inte tänka. Så klockan håller en viss rytm, och håller ute det där som vill dricka upp en." Från pendeln i köket till pendeln i Österjörns klocktorn, som kallar de levande och begråter de döda. Ett ordlöst ylande. Varje plats, varje hjärta har en puls. Själva jorden pulserar, skickas man ut i rymden behöver man en artificiell puls för att klara sig. "Spela som hon pratade, sådär artikulerat och tydligt, att varje ord är valt", säger jag till Oskar som drar igång ett sugande hi-hat komp. Det passar perfekt ihop med näktergalens sång. Alla ljud jag använder bär på tid och berättelser. Sjungande isflak vid Slottet från slutet av 90-talet, kossor som springer, mina föräldrar som får två pinnstolar att dansa. Träd som faller. Det bedövande knaket från stammen, ett ögonblicks sus, prasslet när kronan tar i marken. Jag sitter i Saras kök, det är 10 år sen hon dog. Så jag tänder några ljus och talar till henne: "Jag älskar ditt språk, din poesi, och hela du, hur du brann och kämpade." Så håller jag på, och sen mer avslappnat: "Ja Sara, nu är jag här i ditt hus och spelar in massa ljud...vad säger du om det?" -Rrrrrrrrr! Jag blir vettskrämd. Nån slags signal går igång. Är det den gamla telefonen, eller nått larm? Rrrrrrrrr! I rummet bredvid står en av klockorna och hoppar så det blir gropar i byrån. Jag skrattar, hon skrattar. Hon är med.
Styrelsen Sara LidmanFrida Selander stämmer in Sara