Sara lever i texten – Favoritcitat!

Vi vill av flera anledningar öppna för att Sara Lidman sällskapets hemsida ska innehålla en samling av läsarnas favoritcitat ur Saras rika produktion.

Förhoppningen är att citaten kommer att bli en värdefull stimulans till läsning – eller omläsning – av Saras texter och att de är ett sätt att visa att Sara fortsatt är viktig genom sina texter.

Dessutom har ett initiativ från Sara Lidman sällskapet glädjande nog lett fram till att ett antal Sara-citat kommer att föras in i Umeås stadsmiljö via konstnärerna Ingrid Falk och Gustavo Aguerre. De två har bland mycket annat spännande, skapat citaten av Strindberg på Drottninggatan i Stockholm, av Ibsen på Karl Johan i Oslo och av Lagerlöf i Falun. Umeå kommun visade snabbt intresse för detta och bjöd konstnärerna till Umeå för diskussion tillsammans med representanter för Sara-sällskapet. Planerna för ett projekt i anknytning till det nya centrala resecentrat för Bottniabanan har nu tagit form. Se hemsidan.

Du och andra inbjuds att bidra med ett eller flera Sara-citat, helst tillsammans med angivande av källa, dvs. uppgift om i vilken bok eller artikel de finns och på vilken sida. Det skulle också vara intressant om du vill skriva en kommentar till varför du fastnat för citatet. Kanske har det belyst en livssituation, fångat en insikt eller väckt ett minne på ett speciellt sätt för dig.

För att citat ska kunna stämma in i konstprojektet gäller att de får omfatta högst 20 ord, att de måste vara kopplade till källa, dvs. uppgift om i vilken bok eller artikel de finns och på vilken sida. Ingrid och Gustavo har också en önskan om att få namn på dig som ger förslaget eller förslagen. De två vill nämligen gärna också infoga namnet på den som valt citatet i sin konstnärliga utsmyckning.

Citat till konstprojektet måste vara inskickade senast den 1 september 2011. För övriga citat finns ingen tidsgräns. Samlingen på hemsidan får gärna växa ständigt.

Skicka till: styrelsen@saralidman.se

 

Inkomna citat

”Om jag bara visste var dem finns så skulle jag i denna dag gå och huta opp

dem och tvinga dem att betala. Behandla oss som djur! Det måste bli en omläggning här!”

”snart börjar det, hittills har ingenting varit riktigt Riktigt men snart

börjar det Riktiga”

”Ja ibland trodde de att tiden helt stannat av, att de omärkligt hade nått

evigheten”

”En enslig lada i regnet, en bjälke som viskade: sommaren lurade dig, gjorde

dig till ett litet djur, och nu begärs det att du

ska vara människa på ingenting. Du har det outhärdligt, meningslöst, kom

till mig, visa att du har en smula stolthet . . .

[...] jo, imorgon. Om det inte händer nåt innan i morgon, så kommer jag.”

”Och tråkigheten – någon måste ju tränga in i den, utforska dess andning och

väsen.”

”vi hungrade redan i fosterstadiet, våra förfäder var alla hungriga i alla

sina livsdagar. Ni kan packa i oss en säck med råg för

varje ryggkota – det kan inte mätta den ärvda hungern.”

”I regel är bilisterna precis som kraftledningarna, obevekliga och

stirrandes rakt fram”

”Har man en gång fått klart för sig vad ens liv handlar om då ska man vara

där och kämpa. Med allt sitt väsen. Inte fuska i det som inte angår en.”

”En vacker människa är en härlig syn och svår. Den som icke orkar dess oro

och icke näns fly kan fösöka kväva skönheten,

hälla skopor av smickersirap över den tills den kvamnar och lämnar vad

vanligt är ifred. Märit undgick den döden; hennes

svar stänkte högt som salt skum medan den söta smeten föll till jorden.”

”- Farmor var var jag innan jag föddes.

- I Fridas maga var du.

- Vars var mamma då innan hon föddes.

- I din mormors maga var hon.

- Men på den tiden medan mamma låg i mormors maga – vars var jag då? [...]

jag måst väl ha varit någerst [...]

- Ja jo det förstås. I potatislandet å luften å i kojuvret [...] I allt det

som mormor å mamma din levde på. Å n’Franz förstås.

Ska man vara riktigt spetsfundig kan man säga att du fanns i potatis som

inte hade växt ut än men som skull bli å skull ätas

opp å giva näring åt mormora å mamma din. Å i höet som kon åt. Hon som födde

en kalv som blev en ko som gav mamma

din å dej mjölk [...] samtidigt var du i gräset och potaten å i mormors

maga. He jer så man kan sääj att du var både allomstans å ingenstans.”

”He jer så man kan sääj att du var både allomstans å ingenstans”

”Hans händer. Hans busaron. Ögonbrynen. Hållningen. Ingenting särskilt. Och allt. Och att. Kom och var som du är.”

” Så gnäller vedhusdörr på flottlös gård”

”Där rör sig en människa. Två glödande ögon i ett ansikte, grått och rynkigt som en hoptorkad sådgröt”

”Jag har inte ord att förmedla Vietnams glädje så som jag såg den.”

”Hon tar mig om armbågen och sjunger något på vietnam som jag begriper

utan att förstå och jag svarar med en ramsa från Missenträsk”

”Jag berättar litet om FNL-grupperna i Sverige, folk som ordnar

demonstrationer och säljer Vietnam-bullentinen och samlar pengar till

FNL på lördagarna. Då glimtar det till ett leende i hennes ögon: finns

det såna som vet om oss…i andra världsdelar…”

Jenny, Jenny!

”Hur kunde Federico Garcia Lorca i det fina Spanien veta hur det lät hos oss?”

”Om man bara kunde räkna ut vadan själva kraften i snåttren kom’! Ja

det är som ett under.”

”Men jag vill vara mitt i, ja vill vara mitt i folket, jag vill vara på bön!”

”De rådde under Byanden, djurens lagar och frihet kunde inte gälla för dem.”

”Synden är som dammet, ständigt återkommande”

”När liv och livsåskådning sammanfaller så skapas mening.”

”Det finns skurkar i denna värld. Men ock underbara människor.

Träffar man en endaste av det senare slaget så räcker det en
lifstid”

”Jag fick en yrsel som när en pil av de vuxnas dofter ven förbi mig i barndomen och avfärdade mig”…

”Jag var för utspädd för att kunna nå henne som doft eller svagaste aning”.

”Skogen var för stor, för folktom. De få stugor som fanns i socknen var däremot för små och för tätbefolkade.”

”Det fanns ögonblick när jag anade att Granen visste Det Hela, vad  Alltihopet handlade om”

”…och visst är ekorrköttet bra. Men utan salt är det som kärlekslöst. Som ingenting att skratta åt”.

”Hur skulle vi uthärda fullkomligheten om den inte vore tillfällig”

”Hur skulle man kunna leva om inte turen då och då lurade på en människa – som kärlekens list.”

”Det är något särskilt med barnbarn. De är liksom malda genom flera kvarnar.”

”Gode Gud! Samfärdsel! folk! liv! Kom hundra rallare! med dragspel! och kort! och brännvinskokare! kom svavelpredikanter och klöskatter! kom riter och uppror mot riter! kom allt! utom denna malande självförtärelse.

”Gode Gud Jernbana! Kom hit människor! Hör oss! Tala med oss! Slunga oss om varandra! Vare samfärdsel!

”Vi får aldrig bli så fattig att vi int ha råd att ha en odugling bland oss”

”Kärlek lever av att kärlek se!”

”Kärlek lever av att kärlek se, heter det hos Shakespeare.
Tänk om också misshandel lever av att misshandel se”

”Man hittar sina syskon överallt i världen”

”Varje löv är ett öga, en kärleksfull blick från förfäderna”

”Hösten har varit mycket vacker. Jag har nämligen byggt mig en fiol”

”Hela min kropp var ett öra”

”Albarken är ju så djärv i färgen”

”Glo du bara – som i en spegel”

”Vi var skolflickor, flamsflickor, svängande mellan glupskhet, panisk lättja, matvägran, hysterisk livsaptit och fruktan för vuxet kvinnoliv”

”Skogen är helig för oss. Våra förfäders andar lever i den”

”In med contortan! Skjuter snabbt som Spillane!”

”Varje löv är ett öga”

”Hösten har varit mycket vacker. Jag har nämligen byggt mig en nyckelharpa”

”ett träd är varje människa”

”Du ville ha det – nu kan du ha det”

”blåsten i skogen och rösterna i stugan och husdjurens olika läten var det brus som omgav mig, så naturligt som ett fostervatten”

”jag hade att välja mellan Granens sam-vett

att låta mig förträdas

eller att lära mig alfabetet

och bli som folk”

”ett sam-vett finns som inte tål bokstävernas slutsatser”

”I Norrland hava vi en stor del av Sverige!”

”Är Hitler död – eller har han bara levat djupfryst och tinats upp?”

”Svarar du också!”

”örfilar rungade som köldknäppar i timmer”

”med en dolk av silver i ögonvrån”

”Ur-sinnet. Vår namnlösa åtrå.”

”med barmen full av galla mjölk och honung”

”han skrattade som en flock ripor”

”har du bara en skog och ett vattudrag kringom dej – nog tar du dej maten!”

… gröt skulle vilja vara äten…

”1000 år av milda svar mot klaven, båset och grimman – nu räcker det. Tamheten är slut – gossekarl!”

”vägande fram och tillbaka
kind mot kind
rusande framåt och bugande bakåt som i den nya dansen
som Månstrimman visat på Aintja-logen – tango kallas den –
och Malin som ställt upp som moatjé heter det enligt Inspé
och hur efter några turer Malin tar över
och kör med den magra varelsen
som trippar och gnäller, halft begraven i fåran mellan Ma-
lins stora bröst
än höll hon honom från sej ä’ drog hon honom till sej
‘slöt honom djuft i sin famn” medan den spinkiga stack-
arn ser mer och mer ut som dragen upp ur ett kar med blå-
mjölk
denna dans är utomordentligt makulin! Sa Inspé, och ska-
pade därmed ännu ett stående svar på stående frågor som och
hälsan din? och vintern som var? och kreaturslyckan?
utomordentligt maskulin måste man säga
och kärleken – hur är den nu för tiden?
maskulin absolut!”

”och likväl! den hästen! Han står! Fastän han far!
och gossen på lasset – han står!
Av himlens höjd oss kommet är
Erika kär som trogen är min enda brud
var du tvungen dö? för att kunna hjälpa oss nu…
fråga inte så…”

”Vilken stamtavla man än försökte rita upp åt O.V. så var den skamlig. Men när skam nått en viss höjd upphör den att vara pinlig. Den kan få något storslaget över sig. Personen blir liksom utom all tävlan. Särskilt om han vägrar ställa upp i tävlan. Utan håller sig vid sidan om. Och kan göra sig osynlig vid behov. När O.V. fällde ögonlocken var han som ansiktslös.”

”Hösten har varit mycket vacker. Jag har nämligen byggt mig en fiol.”

”Missenträsk Degerträsk Djupträsk…Vackerliden Åliden… Hwithatten Jörn Månen Snipp Snapp Snorum Hej Basalorum Villkoret Ensamheten”

”Den gröna köpesoffan hos Riksdagsman Gustavsson dömde ut sofforna därhemma som olyckans reden.”

”Riksdagsman Gustafsson hade stått inför Konungens Tron, och hade därför högre skäl att se förgrymmad ut?”

”När Rikets man kom hem från Stockholm och höll räfst och rättarting – då blottnade Madam Gustafsson ihop och kröp till sängs.”

”Konungen har intagit sängen – Temperaturen är nu på eftermiddagen 37,6 grader… Han småskrattade, kom ska Rönnog få se något storslaget.
…hans stobb stod i vädret och och han tog efter hennes hand.”

”osten är ju som kronan på verket! Osten visar hur kreaturens suckar inte varit förgäves.”

”Att en dag bli som mejerinnan Fröken Märta Pettersson!”

”Med lugn röst talade han om samhällets olycksbarn och bolagens rofferi – tills hon en dag bröt ut
tror du inte ens att Den Onde finns!”

”…han kom till det absolut förbjudna – straffets rot- …”

”Vad var det där, sa hon när hon äntligen hittade små ord. Och han sa, det är själva glädjen. Om du kunde se dina ögon och höra hur du sjunger när du lämnar melodin.
…- den här erfarenheten passade inte ihop med något annat än Love Diot´n som varit Själva
Glädjen.
…och hur farligt det var att använda det ordet lycklig som var förbehållet dem som i Herranom dö.”

”Menade han att hon skulle röra vid hans onämnbara?
Jo och varför inte -  om  hon tyckte om honom? Det gjorde hon visserligen, men att med sin hand rör vid hans stobb – det vore som att röra vid en oblat… taga emot en oblat ur prästens hand – med sin egen hand – i stället  för med sin mun
Det finns ju ändå det som är förbjudet!”

”Och när hon somnat drömde hon att hans skratt blev illmarigt, han blev rödbrusig i ansiktet och sa kan du taga oblaten i mun, kan du ta stobben lika gärna, så slipper du besudla dina fingrar.”

”Människan är ändå bättre än det småaktiga gnat vi håller på med (till vardags).”

”Love Diot´n hade hindrat henne att från att skicka sig som det hövdes vid  båren, hon hade inte kunnat förmå sig att ens röra vid hans hand.”

”tag emot böckerna, Rönnog! Deras värde kan ge sig tillkänna – efter en viss lagringstid”

”Hånade de honom? Nej firad som en hjelte blev han. Hans kamrater tiggde lus.”

”Det var samma sånger som körerna i Alanäset, Öfre Selet och Liljevik brukat sjunga, men de blev alla nya tack vare Isak Mårten som stod där vid en rönnflock.”

”Och man gjorde försök att påminna Isak om att han var en utbyssare. Hur färdades man en kväll som denna från Eckträsk till Järvliden?

– att så gott som bo på en klövjestig som en drottning ridit utefter för ett par hundra år sedan…som en annan Isabella…åtminstone i fantasien”

”Om barn vet en Kvanting ingenting! Utom att barn – de får skylla sig själva”

”och hon berättade om sin ungflicksdröm, som varit stark som en händelse i fullt dagsljus. När hon stjälpte den där skottkärran över aposteln Paulus”

”…från och med nu fick hans mor övertaga hela bördan att bedja för Engman. Rönnog tyckte inte om att bedja”

”Nu är det så ordnat att han har en särskild son, som betalat den himmelske faderns fordringar på oss andra”

”…det är tänder och naglar och matsmältningsapparaten som är den medfödda synden”

”Födan är som en daglig nattvard – för henne utgiven”

”Doktor Luther är en blodtörstig gris”

”…Höga visan, om sjuk av kärlek, och det tröstade henne inte. Sjuk?! Hon var inte sjuk. Inte ens klen. Hon var ursinnig”

” …kåken var tänkt som en herrgård. Av en väsakuse, som kommit nerifrån Sverige där dem hava sådana”

”Och Didrik Mårtensson sa att socknens egentliga stamfader hette Mattes, och var lapp, så man hade förbjudit den där fula visan om lappen som stal kristna barn”

”Till Gällivara? Eller Amerika? Gick och hängde sig? Vad vet man. Han var inte den som krusade”

”Met trotset i den där kofsan; om hon inte var mager berodde det på att hon tjuvmjölkade åt sig? Det fanns en fattigvrede som Rönnog gillade. Och dock. Det fanns ett gläfs i hennes egen strupe som hon inte ville bli påmind om. En sån där slöra borde köras på porten”

”Etta`pöttn jenna. Hon var ju int fullburen. Skulle ju ha kolat inom ett par timmar. Men har man bröst som en hylla så kan man väl använda dem till något bättre än åtlöje”

”Tänk dej vilket värmeskåp. Och sussa där och gunga omkring oavsett om modern satt eller gick eller låg! Och få lyssna till den rösten – inte bara med öronen. Aldrig har jag haft det bättre än de veckor när lilla Septima låg och ruvade sig färdig på mig”

”vem som helst kunde se att det var
osilad fattigdom som hon hade inte sett Esset och medan hon stod bortvänd och kämpade”

”Hon drog ned rullgardinen så att han skulle förstå att hon gjort natt…ingen skulle tro att hon hade ett förbjudet söndagsaftonsbesök”

”Hon var Tovan som straffades och straffades för sitt brott att vilja bli havd och rådd och hädd. Hur ett straffande pågick i någon koja eller mot ett kolvedsklipp. Som om byn varit en enda staggtuva och himlen en tjur som bökade upp den och trampade ned den – onyttig som den var”

”Tryggarékan blev det djuparé kan ingen vara… Och de dunkla ställena i Gamla Testamentet som tuggade skökan i porten var plösligt förståeliga: man måste straffa en människa som ville som en karl!”

”Men kons tårar sade för Mia att medlidande finns och kan visa sig genom kreatur – om alla människor är förhärdade… Tovan lät tvätta sig och bli avtorkad. Hon gjorde inte motstånd och brummade inte som annars ‘de dagarna’ och hon leddes tillbaka in i buren”

”Först skrattar man åt vissa saker och sedan biter sig någon enskildhet in i ens sinne så att man ständigt undrar över dessa konstiga kroppar”

”Väven var hennes enda tröst. Lakan, Handdukar, Bolstervar, Fälltäcken, Trasmattor, Gardiner”

”…skrif till ‘Ismael’ poste restante Sjkellet.
…skriv till singaturen ‘orren’ p.r. Lappträskvattnet”

”Varför han också går med piska när kaffeplockarn knäböjande sträcker fram sin flata korg rågad med bönor”

”…han mindes faderns försök att få grannarna att gå ihop i ett gemensamt köp, och deras vägran”

”Hon kunde väl kasta ut en unge sådär som en hattask ur risslan längs vägen…”

”…för att nu vanäran skall bliva fullkomlig föreslår jag att D. Mårtensson med sin hulda maka, avhyses från detta ställe som Anna-Stavas ädle broder Ansgar Larsson inropade”

”…Hellre dika i Signemyran och uppbära bidrag från Kronan via Hushållningssällskapet – än gräva för ljus… Och Nikanor den filistéen, han gormar vad angår den oss?…Är vi sådana kreatur att vi inte känna skillnaden på väglöst land och civilisation, säger jag… Ska vi vänta tills de veta det? Ska vi vänta tills de veta hur elektricitet uppkommer?”

”kan vi betala med en veckas snallarresa Skjellet – Avaviken tur och retur”

”där Riksdagsman Gustavssons ottoman och den höga mörka chiffonjén med spegel och boklådan efter Engman skulle få åtminstone ettakulln att känna sig borta”

”förvisso fattas kunskaper men ej tankeförmåga! Allt eftersom upplysning kommer! Så snart även elektriciteten möjliggör för oss att läsa vintertid – då fattas visserligen ännu böcker…”

”Ni sänder vassa gruskorn utefter telefonsträngen in i mitt öra med detta språk…”

”… Qweinas Sanna Väsen som Idel Godhet, en inbillning som gått i arv från pappaMårten i Månliden och dennes urbota dyrkan av mammaLena…”

”En blick ut i rummet och luften kommer emot mig som taggar. Jag andas tills hela mitt inre är ett törnesnår.
Men ser du inte att jag älskar dig?
Just det! Du är fri att älska du. För dig är luften så god att du inte märker att du andas”

”Aldrig har bösshålet kunnat fylla rövhålet!”

”…röv det sa man inte! Stussen, stuven, ändan – på sin höjd arshålet. Men röven – det var de ogudaktigas språk…
Ordet kåt använder vi bara om hästen – när han är yster och glad. Men på svenska betyder kåt något annat:upptänd av kättja”

”Det verkliga fattigtecknet är att se en odugling stoltsera i söndagskläder och oförtjänta prydnader! Då vet man att man har att göra med en KOFSA! Eller en DALKUS!”

”Glöm inte att du är vredens barn: Maten kan du intet försaka! Äter du uselt blir du usel i arbetet och dina barn utan arbetslust!”

”Doktor Ström sa att de är beundransvärda dessa landets qweijn-folk med sina enbär – fastän de inte vet hur det går till. Men det finns eteriska oljor i enebusken som frigöras av värmen och som stiger med läkedom… opp i arsfittan ska vi tro!”

”Men vad skulle man annars leva för? Karln dör. Och ungarna försvinner för en. Och vadmalsnålen går av i symaskinen”

”Det hette sen att Nöija fra Luul hade räddat IsakMårten med vedträn som drabbat oxen som en hagelskur. Och hela byn förlät henne vissa frufasoner tack vare denna rådighet. Som om en äkta kärling fanns i Rönnog…”

”…men de vet något om HOT och om Basen i kören av fromma sångare
och om ursinnet: Säg det då!
och om vägran att svara när förhöret står på
och om lifsens rot”

”…hon hade aldrig haft sina saker och i så fall kallade hon det skräpet? Och ingen annan väta?”

”Men sen var amningen ändå god, lugnande; som om ordet välsignelse egentligen betydde bröstmjölk”

”…att du inte blir en sådan som måste stoppas undan…”

”Det är så med vissa av oss Guds barn: Vi är födda så högmodiga att Vårherre måste slå oss med fattigdom till kroppen för att vi ska kunna bli fattiga i anden”

”-en dag per ko- och vilka gårdar som ömmade för pojkarna och vilka som inte hade råd ömma för något som helst
och hur Ibrahim och Isak Mårten läste skrönor ur Gamla Testamentet och Kristens resa och uthärdade dagarnas längd, mygg och knott, kallregn och undernäring genom att vara två
….om misströstans kärr
det som man icke fick fastna uti
oavsett om man var pajk eller kalv
och hurusom de lyckades
under överinseende av en kör av kor”

”Somliga känner sig hotade så fort dem se en medmänniska”

”Maja skulle få en blys, en söndagsblys
och Maja tog inte emot den”

”Det skulle taga mig en hel bok att beskriva SpadarAbdon och hans förhållande till hästen. Än som kärlek. Och än som felslaget hopp om hämnd… Hurusom hans kära häst Stina dog för honom och likasom tog karlen med sig. Eller tog pösen bort ur karln som vi säga på bondska”

”Ofvannämnde Goliat. Ni kan icke hava glömt hans namn och meriter på Jernbanebyggandets”

”…själv kastades jag ut som en hund och berövades medborgerligt förtroende EFTER ALLT SOM JAG GJORT FÖR JERNBANANS IDÉ! Ty medge att det icke räcker med två skenor utefter marken! Någon måste också utröna Verkets andliga sida! Den civilisation som ligger i samfärdsel! Vad hastigheten betyder som sparad tid
här kan ordet spara sägas vara på sin plats!”

”Abdon Karlssons i Ecksträsk… hade en gång tio kor men sålde halva den hopen för att gå till Stockholm och tjöpa sig rättvisa som han sade”

”…beställde ljus när pojkarna körde snallarlass, satt hopkrupen vid fönstret och läste… Insikter. Det som alla människor törsta efter och som undanhålles oss”

”Hon vävde. Vävstolen var hennes tillflykt. Och mammaStava sa till sonen att han måste föröska få sin hustru att inte ‘väva bort fostret’”

”…han fick tag i en säcktrasa och svepte över eld och händer och halva manifestet räddades”

”En naturkatastrof är hon. Nödtorftigt överdragen med människohud. Hade hon inte sysslor att tillgå skulle hon misshandla folk”

”…och hon sa varken ‘stenfostret’ eller ‘ofödingen’. Lättnaden var så stor att hon sa ‘Diotn’ – och med samma ömhet som hon haft medan lillebror också varit Själva Glädjen”

”Ett marsljus så starkt att Isak Mårten varit tvungen riva sig ett par remsor av tunnaste näver och sätta dem över ögonhåren för att inte bländas. Snös svarar solen; hästen är kolande svart mot snöns vita, och lasset som också är vitt av 1000 ripor i en skrinda”

”Okroppslighetens tid:
att vara på många ställen samtidigt
att på en gång vara inspärrad
så att hon är i denna fora, i mannens händer och häst och
pung”

”Där är Sonen som längtar efter Fadern och Hästen
i timmar har han stått där medan mammaRönnog lagar mat nere i köket, Förbereder makens Hemkomst
där kommer han, Pappa, klädd i svart häst och dansande mán
och tjukans klang och luften som vingar”

”Så kunde Nanna få allt att samvärka därtill att hon fick sitt ägg att blomma; och knappt att den mest burdusa bagarstuguhistoria kunde vänta till en lämpigare morgon att bli berättad på – den som slutade med orden: jag skulle fram, jag!”

”Tjurved”

”så är det där brudbolstret bara som en enda deg och qweinen som äntligen ätit frukost”

”hur riktigt tänkte du när du gav dig a´skaall ned i staijpa och vid tredje frågan men vad riktigt tänkte du – kom hap på sitt enda svar, Jonas
Jag skulle fram, jag (I skull fram I) Sa´n”

”När livet vill förgöra en människa låter det henne drömma”

”Att han skulle bli författare en vacker dag och därför kallades Inspé av den oförstående storhopen. Härtill var det lämpligt att invända: varför en vacker dag? Är det inte klokare att hoppas på en dag med busväder?”

”Ja vi författare har det ju så att vi vill förstå allting… till och med oss själva”

”Oskyld är ett lömskt ord, det betyder ej ingift, utan familjeband. Frånvaron av –ig är som en indragen tagg; hur skulden lurar; påminner om den medskyldighet som ligger i att vara släkt”

”Om man inte vill vara på ett visst ställe
och man inte har någon annanstans”

”Och kornet är ju som mandelpotatisen godt, det är välsmakande, men jäsa kan det inte – annat än i brännvinskok och det får vi väl ändå utgå ifrån att icke!”

”Mjölkleveranserna till Järvlidens mejeri betalar nätt och jämt månadsräkningen hos Kooperativa där man köper salt socker kaffe metemjöl råg makaroner äerter bruna bönor såpa sviskon margarin lut sagogryn tändstickor samt den norska sillkaggen – av ovan uppräknade kan du undvara det mesta utom saltet, rågen och jästen -  du glömde silvadd, flugfågnare m.m.”

”i kraft av något ämne som tillsättes det och lär vara giftigt som satan – utan att det känns – förrän sotsängen – den stunden den sorgen – man kan inte hålla på och sköta hälsan så fördömdat att det enda betyg man ska få på slutet blir detta: kusligt så väl bibehållen du verkar!”

”Mandelpotatisen är ju så ömtålig att hon bara blottnar till sopp för minsta frostknäpp om de skulle taga henne som hon är till kojan”

”allt detta odlande och krafsande i dessa magra marker har ett enda  skäl och uppdrag:
att hålla häst och karl med foder
invändigt och utanpå kroppen
för att kunna avhugga och släpa ned timmer som far VART DÅ?”

”offrade han sin egen vinterstuga, en gammal timmerkåk till
en stor-sist-kol-mila”

”Så det är inte vi två då ? Jomenvisst. Men Lillebror Ehart… han har alltid funnits”

”…jag sa åt ’om: ska ja köpa snus åt dej, sa jag, när jag liks far åt Järvlia å handlar
men då koxe han uti mej och sa nog räck’ snuse, sa’n
och då jag kom hem hängde karln”

”…mjölka marken direkt! kläm på grässtråna! sug själv! varför sak Sabina med sina fyra magar stå och trå och tugga och idissla tills juvret värker”

”att taga emot folktäv som en gudagåva
så hårt är det att kvävas”

”som i den nya dansen som Månstrimman visat på Aintja-logen – tango kallas den – och Malin som ställt upp som moatjé heter det, enligt Inspé”

”halva byn visste det säkert redan, att Arg-qwigan däri Mårtens sånär hade dräpt Amos, ”bäst’n däri högmods’huse denna”. Och att han i den kusliga bataljen hade tappat Kronans tandgård”

”Han gjorde ofta så…
…att likasom hälsa husfolk väggar och stugans anda
förvissa sig om att vara efterlängtad
och ha något uppmuntrande att säga om någon skulle se betryckt ut”

”Men hör nu Nanna flickan – kom ska jag berätta en historia för dej”

”Kärlek lever av att kärlek se.”

De slutade tänka där i risslan.

Men allt tänkte sig i dem som en enda härlighet;

Ett missförstånd är begånget. Ett missförstånd.

Hur skulle jag kunna känna det som jag känner det

om hon inte vore tänkt åt mig?

och de hade stått och sett på varandra, bara sett på varandra

och han sa: jag var tvungen att få se dig!

Didrik och Anna-Stava stod mitt emot varandra

i en osynlig båt som inte kantrade

trots att en makalös storm rasade omkring dem.

Löftet fanns där: att Lillvattnet skulle befolkas (kursiverat) helt och hållet,

snart skulle de vara fem tusen med qwinnor och barn;

och alla skulle få äta så mycket de orkade!

– Jernbana. Först och främst. I och med J.B. kommer allt det andra att tillfalla oss – hela socknen kommer att blomstra…

Gode Gud Jernbana! Kom hit människor! Hör oss! Tala med oss! Slunga oss om varandra! Vare samfärdsel!

Men värst är broder Didrik härvidlag. Han skulle vilja flyga över skaren alla årstider. Han vill att allt ska vara gratis!

Han / skyndade in och fram till vaggan,/ tog upp barnet, höll det intill sig.

Denna varelse försäkrade honom att allt i grunden var sveklös glädje

Vingfot´n hade hört talas om Jernbanan och lurat på det alltsedan hon började byggas att han måste se och röra vid hennedeepp uti skena.

Dessa svidande skämt – att våga säga uta sjetta – på det släta, på hala skaren, på bar backe

Men visst hoppades man på något outsägligt. Att Invigningen skulle kännas.

Att en upplyftande tillhörighet. Att de skulle försvenskas av Konungens närvaro.

att det fanns ett sam-vett i naturen som  höll ihop allt, att träd, vatten, myra björn ekorre kråka och sork alla visste om varandra?

Att varje enskild varelse löd en lag som utgick från det hela? Att allt levande höll ihop – genom tusen strider och smekningar

att människan kunde bli delaktig i detta sam-vett om hon ville leva som ett djur eller ett träd

Landet var ett långdraget skri av skönhet. En märr stod och svängde sin bakdel på en äng, neg och svängde och hävde ur sig en skimrande säck

som hade ett föl i sig

nog räck´ snuse! sa Manne.

Amos skrek och Sabina råmade, 1000 år av fiendskap som sovit mellan tamdjur och tämjare vaknade.

Ja kärleken den raglar då omkull i vilken dypöl som helst, som BullerAda brukar säga, sa Isak-Mårten.

ja vissa hava’ne så bra – dem veta int att dem leva. Så bra hade hon det nu: inte en tagg.

allt nynnade vänligt över jorden glänser

själva luften mellan träd och hus, en darrande glans som inneslöt henne

eller utgick från henne

ingen tanke, åtminstone inget beslut drev henne, det var bara som i körens visa Hon gick sig ut en afton, eller var det en morgon?

Hur de svarade henne… vänligt vänligt… Sov det ett ljus längre ner bland stråna som vaknade och svarade när hon gick förbi?

Isak-Mårtens sätt att försöka hålla uppe allting; när han bad i kvällsandakten och framlade Bekymren för Den Högste – Stugans, Ladugårdens, Brödernas i Timmerskogen

När han stod på kanten till undergång blev han storslagen, vacker, och Rönnog förälskade sej och ville att han skulle leva

Tjärdalen hans ‘n Nisj.

”Ingenting särskilt. Och allt. Och att. Kom och var som du är.”

”Och men ändå.”

”Och livet var underbart och övernog.”

”ja får man aldrig vara med om något bättre än sitta och göra slut med en sådan människa, så får det räcka – så har man ändå varit halvvägs opp i himmeln.”

”Allt är så utspätt med tid.”

”Den korta stund som solen.”

”Himlen var en vit frånvaro; snön föll ur intet.”

”Lovar du att?”

”detta mörksens otyg”

”Men men och men!”

”Vässandet gnällde så att köttet otrivdes på benen.”

”Hennes skratt var utan ton, det var bara svedd andedräkt som flämtades ut vid muntrationer.”

”Så där näsvis kan en hustru vara. Missbruka sitt övertag att inte behöva vara karl för att känna sig som en människa.”

”Hon befaller Ola att spänna för hästen och köra efter henne”

Har du bara en skog och ett vattudrag kringom dej – nog tar du dej maten!

”här är mitt uppdrag: om jag skulle kunna skriva om detta ljus. Hylla det. Dessa himlar – deras innebörd
detta ljus. Hylla det. Dessa himlar – deras innebörd.”

 

admin@saraSara lever i texten – Favoritcitat!

Kommentera