Pris till Anita Persson Sara Lidman-sällskapet i Stockholm

 

DN gratulerar.

Småfniss åt Strindberg varje kväll

Anita Persson får Stockholms stads finaste utmärkelse för sitt Strinbergs­engagemang. Här vid Carl Eldhs Strindbergsbyst vid Mosebacke.

Anita Persson får Stockholms stads finaste utmärkelse för sitt Strinbergs­engagemang. Här vid Carl Eldhs Strindbergsbyst vid Mosebacke.

När Margareta Björk, kommunfullmäktiges ordförande, ringde för att höra om Anita Persson var ledig den 16 maj trodde hon att det var för att boka en Strindbergsvandring för Stadshusets personal.

I själva verket ringde hon för att berätta att Anita Persson utsetts till en av årets S:t Eriksmedaljörer. Och det ska med en gång sägas att det är en himla tur att medaljerna inte delas ut på söndag. Då hade det blivit kris. Då hade Anita Persson utan tvekan tvingats tacka nej till festligheterna i Stadshuset.

Den 19 maj är nämligen helig i hennes kalender. Det är August Strindbergs dödsdag och då är det alltid en vandring för att följa Strindbergs sista färd. Från bostaden i Blå tornet på Drottninggatan 85 till graven på Norra begravningsplatsen i Solna.

Vad skulle hända om du hoppade över turen den 19:e för en gångs skull?

– Det skulle inte gå. Det skulle bli alldeles fel i min kropp, säger Anita Persson när vi slagit oss ner med var sin kopp caffelatte och kanelbulle på den lilla serveringen intill rabatterna vid Mosebacke torg.

Anita Persson har ett förflutet som intendent på Strindbergsmuseet, sitter i Intima teaterns vänners styrelse och har lett Strindbergsvandringar i över 30 år, både i centrala stan och i skärgården.

En av hennes standardturer är den som passande nog heter ”Det var en afton i början av maj…”. Den ledde hon i måndags kväll och visst är det inledningen till ”Röda rummet” det handlar om, även om själva turen startar vid Swedenborgs staty vid Mariatorget.

Att kalla Anita Perssons vandring ovan för en standardtur är en sanning med modifikation. Ingen tur är den andra lik. Sträckningen må vara densamma från år till år, men det hon berättar på de olika ”stationerna” skiftar.

– Det är ett slags folkhögskola på gatan. För mig handlar det om ren självbevarelsedrift. Jag har en kunskap som jag gärna vill delge andra, säger hon.

Att ställa frågan ”Om du skulle rekommendera ett verk av Strindberg till någon som aldrig läst något av honom tidigare – vilket skulle det vara?”

– Den frågan har jag fått många gånger, men den går inte att svara på. Det beror på vem du är och vad du är intresserad av. Om du är road av deckare skulle jag rekommendera ”Inferno”. Där går Strindberg in i de mörkaste skrymslena. Det är spännande med Strindberg eftersom han är så generös med sina uttryck. Ingen kan uttrycka känslor som han, slår Anita Persson fast.

Och om jag inte gillar deckare?

– Då kanske du är intresserad av trädgårdsskötsel. I så fall skulle jag föreslå att du läser ett stycke som heter ”Min trädgård” ur ”Blomstermålningar och djurstycken”. Där får du goda råd om hur du driver upp blommor från början.

Vilket Strindbergsverk läste du senast?

– De Blå böckerna. Det är under-bar läsning. Han är så rolig, så vansinnig, så kreativ och så sökande. Dessutom är han orädd och vågar prova alla sina tankar. Jag läste dem på kvällarna i februari och somnade småfnissande varje kväll, säger hon med ett brett leende.

En Blå bok är en samling tankestycken, som Strindberg gav ut 1909–1911 med tankar om alltifrån kroppen och flyttfåglar till geografi och molnformationer.

– Strindberg hade en räv bakom örat. Det gäller bara att upptäcka den och inte gegga ner sig i något allvarligt. Man ska läsa för sitt nöjes skull, inte av plikt, säger Anita Persson som tycker att det är skönt att Strindberg har lämnat jordelivet.

– Tack vare att han är död står han inte i vägen för sina texter. Jag är glad över att han inte sitter i någon tv-soffa, säger hon och plirar bakom de tv-skärmsformade röda glasögonbågarna.

Anita Persson

Gratuleras till: S:t Eriksmedaljen. Högtidlig utdelning i kväll i Stockholms stadshus.

Yrke: Handelsresande i Strindberg.

Ålder: 74 år i juli

Bor: I kollektivhuset Färdknäppen, Södermalm.

Familj: Stor. Den innefattar grannarna i huset och livskamraten Gustafsson.

Intressen: Litteratur och människor. Är maniskt nyfiken.

Dricker: Vin (ekologiskt) färgen skiftar efter säsong.

Äter: Med förtjusning det som lagas i Färdknäppens matlag.

Övriga S:t Eriks medal­jörer: Kåre Bremer, Carin Göthblad, Sven-Harry Karlsson, Erik Lallerstedt och Meg Westergren.

 

admin@saraPris till Anita Persson Sara Lidman-sällskapet i Stockholm

Kommentera